Vi börjar med att se på vad som händer när keramik torkar och vad som kan påverka den processen.

Torkprocessen 
När leran är nydrejad eller formad på annat sätt så är den ju ganska blöt. Leran från paketet brukar innehålla 20-30% vatten så det är ju ganska mycket som ska torka ur. Den första ”portionen” vatten torkar relativt snabbt, leran blir sk läderhård och vi kan beskicka den. Därefter ska den torka och bli sk benhård, dvs så mycket fysiskt vatten som möjligt ska torka ur skärven innan vi kan skröjbränna den. I skröjbränningen försvinner resten av det fysiska vattnet som är kvar och det kemiskt bundna vattnet, dvs vatten som är bundet i lerans molekyler och som avges när lerskärven hettas upp. Det är den processen som gör att lera blir keramik och som gör att leran inte kan återvinnas igen.

När lerföremålet står på hyllan och torkar så sker det jag försökt illustrera i bilden här. Fukten i leran försöker utjämna sig med fukten i den omgivande luften. Och då bildas det nästan som en ”fuktbubbla” kring leran. Den fördröjer torkningsförloppet lite och hjälper till att torka leran så jämnt som möjligt.

När luft passerar kring lerföremålet så lyfts ”fuktbubblan” bort och försvinner från föremålet och ny fukt tränger ur leran snabbare. Det är så det funkar om du ställer föremålet vid en fläkt eller på en dragig plats.

Miljön 
Men – det är nu det blir lite knepigt. Miljön i verkstaden spelar jättestor roll för torkprocessen. Om du har torr eller fuktig miljö, om du har hög luftcirkulation eller inte, om du har dragiga områden lokalt i din verkstad osv, osv. Det kan räcka att din hylla står på en plats du passerar många gånger under arbetet för att öka luftcirkulationen lokalt. Och det kan spela stor roll och du har verkstaden i en källare med betongväggar eller i ett hus i marknivå med träväggar – allt påverkar hur fukt hålls kvar och hur luften cirkulerar i din lokal. Och så påverkar ju årstid och väder hur miljön i lokalen är. 
Jag har min verkstad i en byggnad som är byggt för att vara stall. Den har oisolerade tegelväggar, är kall på vintern och sval på sommaren, och håller en relativt hög luftfuktighet hela året utom under de allra torraste månaderna. En vecka med regn på sommaren påverkar luftfuktigheten i verkstaden påtagligt. Jag behöver sällan täcka mina grejer men om luften är torr så gör jag det. Och behöver grejerna torka långsammare så ställer jag dem närmare tegelväggen.

Så, på grund av att alla lokaler är olika så får vi förhålla oss till torkningen på lite olika sätt. Har du en lokal som min så behöver du förmodligen nästan aldrig täcka dina föremål utan de torkar tillräckligt långsamt ändå. Men har du en lokal med många verksamma, en dörr som öppnas och stängs ofta, värme som alltid står på, osv, osv så kan du behöva fördröja torkprocessen lite. Vad du behöver märker du om du är lite uppmärksam – föremål där t ex en hänkel torkar snabbare än resten av koppen, eller där kanten på en tallrik är snustorr när den inre delen fortfarande är läderhård osv behöver lite hjälp för att inte spricka. Ibland kan delar av ett föremål behöva täckas medan andra kan vara bara.

Ojämnheter är keramikens fiende nr 1! 
För hur var det nu? Jo, ojämnheter - ojämn tjocklek, ojämn torkning, ojämn glasering, osv, osv, osv är det som skapar mest spänningar och orsakar mest sprickor. Och här är själva torkningen självklart också en viktig del i processen. Men beroende på hur din arbetsprocess, dina föremål och din verkstadsmiljö ser ut så kan lösningen se olika ut.

Torkmetoder 
Om du behöver fördröja torkningen så finns det några enkla metoder att ta till:
- Plasta in, dvs lägg ett stycke tunn plast över föremålet medan det torkar och kontrollera hur väl du behöver täcka, när du kan lätta på plasten eller hur länge den behöver ligga på.
- Använd ett fuktigt tygstycke istället för plast. Det finns tunn väv, så kallad silduk, som kan vara väldigt bra för det här ändamålet. Det hjälper till att hålla ”fuktbubblan” kvar runt föremålet så att torkningen går lite långsammare. Det är också en bra metod om du behöver återfukta en del av föremålet som torkat lite för snabbt. Och behöver du mer fukt så kan du ta ett lite tjockare tyg.
- Fuktlåda – enklaste formen av fuktlåda är att du helt enkelt ställer en plastlåda upp-och-ner över föremålet när det ska torka. Då skyddar du det mot luftcirkulationen runt omkring och föremålet torkar långsammare.
- Fuktlåda med gips – om du behöver lite extra fukt i din fuktlåda så kan du gjuta en gipsplatta i botten av lådan. När gipset ”brunnit” och är klart så kan du fukta gipset innan du ställer ner ditt föremål i lådan och lägger ett lock på.
- Du kan också plasta in en hel hylla för att på så sätt skapa ett fuktskåp. Eller använda ett gammalt kylskåp eller annat fukttåligt skåp som du kan stänga.

De två första metoderna har nackdelen att plast eller tyg kan fastna i föremålet med större risk för att det skadas. De sistnämna metoderna skyddar föremålet bättre men tar mer plats.

Om du istället behöver påskynda torkningen så är det fläkt, värme och ventilation som är de bästa sätten. Fläkten cirkulerar luften kring föremålet och värme får fukten att avdunsta om du samtidigt ventilerar väl.

Torkprogram 
Om du har föremål som du är osäker på om de torkat helt så kan du köra ett torkprogram innan skröjbränningen. För det är ju vatten som kan spränga föremålen i ugnen – inte luft! Ett torkprogram kan vara kort eller långt – det beror på hur ditt föremål ser ut. Ofta räcker det att köra ett program med en temperaturstigning på 30C/h till 100-120C, eventuellt med en hålltid på någon timme, innan du kör skröjprogrammet. Är det stora eller ojämna föremål som skulpturer och liknande, så kan du hålla torkprogrammet längre.

Torkprogrammet tar bort kvarvarande fysiskt vatten. Kemiskt bundet vatten försvinner senare i skröjen kring 525C, dvs innan 600C vilket är orsaken till att vi bränner långsamt upp till 600C när vi skröjbränner.

Är det bara torkningens fel? 
Den frågan behöver vi också ställa oss om keramiken spricker i processen. Torkningen har absolut en påverkan här, men om du ändå inte får ordning på sprickbildningen så kan det ju finnas fler orsaker. Ojämn skärv, ojämn beskickning, oförsiktig hantering innan skröj, osv, osv. Och sprickor som bara uppstår efter glasyrbränning kan bero på ojämn glasering, glasering på bara en sida, olika glasyrer på in- och utsida osv. Men vi ska också komma ihåg att många sprickor ger sig inte tillkänna förrän efter den sista bränningen även om de uppstått redan tidigare i arbetsprocessen. Så ta dig en titt på hela din process när du felsöker.