Glasyrblogg - inlägg om glasyrer, leror och annat smått och gott

Basglasyrer för alla behov - funkar det?

Varför betraktas glasyrer ofta som en ”bas” som vi sen kan färga in med olika färgande oxider? Och varför räknas de färgande oxiderna inte in i receptet utan läggs utanför? Kan man göra så?

Det är kraven för vad brukskeramik ska klara. Men hur definieras det? Och hur vet vi att de material vi köper lever upp till kraven?

Alla är oroliga för damm när en håller på med keramik och det är både mycket befogat i vissa avseenden och mindre befogat i andra. Men vad ska en då tänka på?

Jag har hållit glasyrkurser runt om i landet under flera år och lärt väldigt många keramiker vilka kunskaper som krävs för att kunna göra bra, hållbara och vackra glasyrer för alla tänkbara ändamål. Självklart väljer människor olika – en del börjar genast göra egna glasyrer och andra väljer att fortsätta köpa färdiga, eller en mix av båda – men jag vågar säga att de som gått min kurs kan göra egna glasyrer. Jag får också många meddelanden från människor som gått andra kurser och som fortfarande tycker det är svårt och lite läskigt att komma igång och göra egna glasyrer. Och som frf allt saknar självförtroendet att göra det. Min korta analys är att många glasyrkurser är alldeles för korta och fokuserar för mycket på att blanda glasyrer istället för att lägga tiden på att lära sig mer om glasyrer, material, värmearbete och allt annat en behöver kunna. Och att de saknar möjlighet att återkomma och ställa frågor. Jag vill inte att det ska vara så – jag vill att du som gått min kurs ska känna dig så säker på dina kunskaper att du vågar prova, förstår vad som är viktigt att analysera och hur du kan anpassa din arbetsprocess så att dina glasyrer funkar som de är tänkta att göra. Och när du kör fast ska du kunna vända dig till mig och fråga. För det finns verkligen inga dumma frågor!